Gula Husets Kafé Visby

Underbar miljö, hembakade kakor, Gotland berömda saffranspannkaka, vi bara längtar till sommar när han öppnar varje dag!

Paul & Norbert

Blev bjuden häromdagen att äta middag hos Paul och Norbert, på Strandvägen 9 i Stockholm. Jag lärde känna Norbert häromdagen när både han, jag och Cecilia Wikström gästade tv 4 nyhetsmorgon. Cecilia och jag diskuterade yttrandefrihet och situation för de fängslade författare. Cecilia är en engagerad politiker som står vid de förtrycktas sida, hon var en av talarna när Penklubben anordnade en kväll för fängslade författare i Uppsala. Det är hemskt roligt att bli bekant med henne på ett personligt plan.
Norbert visade för oss i en paus en magnifik tryffel tryffel2 som odlas nu på Gotland. Italien, Spanien och Frankrike har länge haft monopol på den åtråvärda delikatessen men Gotland har börjat att producera tryffel av gott kvalité.
Min vän och jag lockades av en meny komponerad av Norbert med höstssmaker och dofter. En fantastisk smetana med rödbetor och krispig bacon, en brödvagn som erbjöd små bullar bakade med Västerbottenost, frallor med pinjenötter och kalamata oliver.
En oförglömlig upplevelse, en jordärtkockspuré med citron vinaigrette och kumminkokt hummer. Paul och Norberts mat är en hyllning till livet.

La Vida Loka

Loka Kanarp är en av mina favoriter bland de unga och briljanta serietecknare som växer ur den svenska myllan och som håller på att etablera helt nya sätt att se på serier. Hon är tillsammans med min godson Fabian Göranson ägare till förlaget Kolik. Fabian, Loka och Liv Strömqvist är briljanta, anarkistiska, provokativa och står definitivt på den rätta sidan av barrikaderna.
Deras fenomenala serier är språkligt begåvade, sarkastiska, surrealistiska, absurda. De tecknar och skriver om det udda, om det dolda, om det gömda, om det osynliga. De är riktiga flanörer, de upptäcker i staden och i historien glömda pärlor. Läs dem, börja att samla på deras verk, om några år kommer de att vara kult! (De börjar att bli kult redan nu).

blogghead3

Skarpnäck från utsidan

Så heter utställningen som fotografen och skarpnäcksbo Eva Wernlid öppnade lördagen den 8 november på Skarpnäcks Kulturhus. Jag skulle vilja kalla utställningen Skarpnäck inifrån, det är förortens ”hemliga platser” som Eva skildrar kärleksfullt. Det är broar, gömda sjöar, livet lång från motorvägar, det som en flanör upptäcker på morgonkvisten.
Eva Wernlid älskar människorna som gör rör sig i gränsen, i periferin, hon har fotograferat hundar och sina ägare, maffiga hundar, knähundar som tar ägarna på promenad, eleganta hundar som springer ifrån sina ägare. Skarpnäck är ett hav av tegelröda hus och grönt, Eva har hittat små öar och hamnar som hjälper resenärerna och boende att navigera rätt.

eva-wermlid1

Chaikhana

attente_fr

Allt började med ett inslag på en mailing lista där Erik Hornfeldt korade Tie Guan Yin till det bästa teet han druckit i sitt liv. Då väcktes mitt intresse och jag bestämde mig för att gå till mitt favorit bland tehandlare, Chaikhana. för att införskaffa det åtråvärda och trendiga teet.
På Chaikhana kan man ta en afternoon tea med engelska snittar, scones och clotted cream, då blir man salig och man känner sig som i London drickande High Tea på Ritz vackra Palm Court.
Chaikhana ligger mittemot Tyska Kyrkan i Gamla Stan, de samarbetar med den franska tespecialisten Mariage Frères och deras utbud är imponerande.
Personalen lät mig provsmaka olika Tie Guan Yin sorter, tills jag hittade ”mitt te”.
Te verkar vara den nya trenden, lika komplext som vin, väldigt många sommeliers kommer till Chaikhana för att lära sig nya nyanser och smakkombinationer.

Kusmi Tea

Kusmi är en passion, ingenting överträffar deras Anastasia te. Ett svart te blandat med bergamott, citron och apelsinblomma. Perfekt till eftermiddagste.
Min vän Birgitta Stenberg och jag upptäckte det när vi hyrde en lägenhet i Nice. Vi jagade det över hela staden och fick skriva till deras huvudkontor i Paris för att se var man kunde hitta det i Cote d’Azur. Nu finns teet i Stockholm och vi hamstrar Anastasia, det är den perfekta drycken för vintermörka kvällar.

kusmi1

Passagenwerk

”The Arcades project went through many kinds of existence between 1927 and 1939. It never achieved a completed form. What remains are vast quantities of notes, images, quotes and citations; capable of being ordered and reordered in endlessly different constellations. This site is the beginning of an ongoing experiment in just such a reordering, its increasingly multiple links between material bringing elements into new juxtapositions and hopefully generating new meanings out of the debris of the era of high capitalism. (Mind you, this could also just be an exercise in giving these materials an aura, an air of nostalgic mystery which already hangs around their appearance in this present, if not that of the 1930s)”

Extrakt ur Other Voices

Den tyske litteraturkritikern Walter Benjamin, 1892-1940, arbetade under en lång period med ett mastodontverk, en samling kåserier, citat och anteckningar. Flanören var huvudpersonen, han eller hon som tittar, den som betraktar. Paris Arcades, de vackra kolonnprydda gallerier som sträcker sig längs Paris gator, var 1800-talets och borgerlighetens erövring av det offentliga rummet. Där fanns restauranger, små butiker, hantverkare, juvelerare.

img_3558paris
Benjamin fullföljde aldrig sitt livverk, jagad av Gestapo tog han sitt liv på gränsen mellan Spanien och Frankrike, i Port Bou.
Jag är en flanör och kommer att dela med er, läsare och vänner, mina egna betraktelser och iakttagelser.

Cocovaja

1384702847coco

Kolleger och vänner tipsade mig om Cocovaja, på Norrtullsgatan 51. Ett minimalistiskt ställe med små bord och omöjliga stolar, men där det fantastiska kaffet och den trevliga och kunniga personalen fick mig att känna sig välkommen redan från första dagen. Jag hade bjudit en vän som fyllde 65 år nästa dag, vi åt urgoda surdegssmörgåsar med skinka och Dijonsenap och drack var sin cappuccino. Ska dit igen, ett nytt ställe att lägga på minnet i Vasastans myller av små butiker och trendiga inredningsvaruhus.
Jag flyttade därifrån för några år sedan, när min andrahandslägenhet kändes för liten för mig och min särbos stora boksamling. Dessutom var lägenheten full av pälsängrar. Nu känns det att Sibirien är trendig igen, men jag längtar inte dit.


Gusto, Växjö

Idag träffade jag i ”real life” en av mina virtuella vänner. Mattias Gaunitz, ägaren till Gusto i Växjö. Han bloggar och nätverkar, kom till Stockholm för att föreläsa om kaffe på Det Goda Köket mässan. Han bjöd mig på en underbar frukost på Cocovaja och levererade med egna händer ett kilo Aricha kaffebönor. Det ska drickas under högtidliga former, han avfärdade bestämt min lilla trotjänare Alessi expressomaskin, som gör utmärkt kaffe men som inte verkar duga för Arichas krav.
Jag hann aldrig till mässan men fick av Mattias under frukost en spännande stund av äkta kunskapsglädje, generositet och charm. Vi diskuterade svårigheten med ”fair trade” och ”kravmärkta” varor, vad det innebär för bönderna. Hjälper det till att förbättra arbetsvillkor eller cementerar det gamla orättvisor?
Har lovat att hälsa på Gusto i Växjö, men har man inte vägarna förbi kan man alltid handla online :)

bm-image-762807

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.